Ååå känner mig frustrerad....en galen känsla som jag egentligen inte äger rätten till, en känsla som tillhör ilandsproblem, jag vet...mannen jag lever med sedan många år är på tjänsteresa i Asien, jag hade behövt gå på politikermöte ikväll mem fick boka av då vårt äldsta hemvarande barn inte klarar att vara själv med sina syskon...Aspergers...

Längtar till mitt gamla jobb, där jag förvisso arbetade häcken av mig men å andra sidan fick massor av energi genom möten med människor, utbildningar o en samtid...blir avundsjuk på dem som fick chansen att vara kvar...